ett sånt där inlägg utan passande rubrik.
Förstår inte hur en dag kan börja bra och sen bara bli sämre tills den slutar i kaos. Det är så det är nu, kaos. I hela huvudet, allt runt omkring, allt är bara kaos.
Skolan gav mig vanligtvis en klump i magen på kvällarna. En vanlig himla klump i magen. Så är det inte längre..
Tänk om det fortfarande kunde vara en vanlig liten klump i magen. Då skulle jag vara glad. Men så är det inte, nu är det en gigantisk klump i magen som gör att jag mår illa, känns som jag kvävs av tanken på skolan. Och så är det paniken. Paniken som gör att tårarna rinner, som gör att allt känns så himla mycket jobbigare. Den känslan får mig att känna att det inte är någon mening med att gå till skolan, för det gör det bara värre. "Bit ihop och stå ut", om det vore så enkelt. Men så enkelt är det inte. Det är långt ifrån så enkelt. För när den där klumpen i magen bara växer tills det känns som man ska explodera, det är då man vill lägga sig ner och skrika. Bara skrika rakt ut så högt man kan. Men då skulle folk istället tro att man är galen, och det gör inte direkt saken bättre.
Imorgon är det tillbaka till extremt jobbsökande. Jag SKA hitta ett jobb, om det så ska kräva precis allt av mig. För just nu gör jag vad som helst för att slippa den där äckliga skolan.
Skolan gav mig vanligtvis en klump i magen på kvällarna. En vanlig himla klump i magen. Så är det inte längre..
Tänk om det fortfarande kunde vara en vanlig liten klump i magen. Då skulle jag vara glad. Men så är det inte, nu är det en gigantisk klump i magen som gör att jag mår illa, känns som jag kvävs av tanken på skolan. Och så är det paniken. Paniken som gör att tårarna rinner, som gör att allt känns så himla mycket jobbigare. Den känslan får mig att känna att det inte är någon mening med att gå till skolan, för det gör det bara värre. "Bit ihop och stå ut", om det vore så enkelt. Men så enkelt är det inte. Det är långt ifrån så enkelt. För när den där klumpen i magen bara växer tills det känns som man ska explodera, det är då man vill lägga sig ner och skrika. Bara skrika rakt ut så högt man kan. Men då skulle folk istället tro att man är galen, och det gör inte direkt saken bättre.
Imorgon är det tillbaka till extremt jobbsökande. Jag SKA hitta ett jobb, om det så ska kräva precis allt av mig. För just nu gör jag vad som helst för att slippa den där äckliga skolan.
Kommentarer
Trackback
